Jag köpte en gång en ful liten vit bil...året var 1991. Det var en Bmw 325 i cab, årsmodell 1987. Det första jag gjorde var att montera ett kjolpaket och att lacka bilen blå, och kulören togs förstås ur Bmw:s eget sortiment, närmare bestämt deras M-sportkatalog. Bilen sänktes förstås och fick nya hjul, från Momo, tyvärr fanns det inte större hjul än 15 tum att tillgå... Ekerkåporna lackades även dom i bilens kulör. Med hjälp av SL-turbo i Degerfors monterades en turbo, komplett med intercooler på bilen. Avgasröret fick förstås byggas om pga turbon, och dessutom togs katalysatorn bort för bättre flöde. Tryckrör, ventilkåpa och dyligt lackades också i bilens kulör, tillsammans med inredningspaneler som var trä- (huh) färgade från början...Ratten byttes till mocca-ratt och pedalerna blev också pimpade. Bakljusen lackades med röd candy, och framljusen byttes till svarttonade Hella projektorljus. Främre blinkersglasen byttes mot röktonade vita och på bakluckan satte jag ett bromsljus från Corvette. Backspeglarna byggde jag om till cup-speglar med elstyrningen kvar i...Det här med racingstuk började så smått bli på modet så jag hängde även i fyrpunktsbälten i bilen. Blåa förstås. Dessutom bytte jag ut tanklocket mot ett racetanklock. Och i den här vevan fick jag veta att man kunde tävla i ljud. Så då blev det så att jag började bygga stereo, modell större i Bmw:n. Första stereobygget bestod bland annat av ett Phoenix Gold Son of Frank Ampenstein-steg, 2 stycken fanns det i Sverige då...samt ytterligare ett slutsteg för att driva dom sex tiotums basarna med. För att få in basljudet i kupéen, skar jag ett hål mitt i baksätet och satte i en tratt, givetvis lackad i bilens färg.



bilens färg.

I dörrarna satt från början fyra stycken 5 tums högtalare, och i kickpanelerna satt en fyratummare och en diskant i varje, och i dom bakre sidopanelerna satt ytterligare två femtummare. Sammanlagt 16 högtalaree alltså...alla av fabrikatet Lanzar, med gjuten aluminiumkorg för bästa kon-kontroll. Eftersom den här bilstereoinstallationen ville ha en del ström, så bytte jag generator till en 120 amperes Phoenix Gold generator, beställd direkt från USA. Huvudenheten bestod av en cd-växlarstyrning som jag satte i varvräknaren, istället för ekonomimätaren som satt där från början, samt en cd-växlare som monterades där stereon sitter i vanliga fall. Fabrikatet var Alpine.

Jag fick offra klockan, men vad gjorde det. Som signalprocessor använde jag en Rockford Fosgate-enhet som hade hela 16 kanaler för att dela upp ljudet med. Jag monterade knappar i ratten till Alpine- fjärrkontrollen som lades i rattcentrumet, med ir-ögat monterat bakom ratten riktat mot ett mottagaröga som jag satte i panelen. I samband med det här draperades inredningspanelerna med kolfiber. Dörrsidorna byggdes om för att rymma en sextummare i varje istället, och för att få lite smidigare dörrsidor. Sommaren -94 tävlade jag i en massa ljudtävlingar, i en klass som hette Proffs 600+, alltså för sponsrade Teambilar med en effekt över 600 watt, med varierande resultat. I november var det så dags för final. Inför den skaffade jag sex stycken slutsteg från Dls, så kallade Da 100 steg, som monterades på ett rostfritt motorstyrt rack, täckt av en motorstyrd glaslucka, båda fjärrstyrda förstås...Fälgarna byttes till Tsw Hockenheim i 17 tum, stort som f.n tyckte man då.



Dessutom byggde jag en monter runt Bmw:n, komplett med solande pinuppa och allt...Det här var andra gången bilen var utställd på Elmia, eftersom finalen hölls där. Första gången stod den där året innan, tillsammans med en annan Bmw som Mats Tollander hade plåtbreddat. Hur det gick i finalen? Jag kom på fjärde plats, och blev vald till årets rookie, eftersom det var mitt första tävlingsår. Gissa om jag blev nöjd...